Låtom oss betrakta vätesulfidjonen, HS–. Den protolyseras:

HS- ⇌ H+ + S2–

\(K_\mathrm{a} = 1,0 \cdot 10^{-13}\mathrm{M}\)

Vad säger det om syran, stark eller svag? Vi tittar på jämviktsekvationen:

\[K_{\text{a}} = \frac {[\text{H}^+][\text{S}^{2-}]}{[\text{HS}^-]} \hspace{100cm}\]

Eftersom Ka är så litet, måste [HS–] vara mycket större än [H+][S2–]. Alltså:

Kb för S2– är däremot relativt högt, \(K_\mathrm{b} = 1,0 \cdot 10^{-1}\mathrm{M}\).

Alltså är S2– en relativt stark bas.

Slusats: En stark syra motsvaras av en svag bas, och en svag syra motsvaras av en stark bas.

Vi kikar igen på vår kära gamla ättiksyra – men vi väljer att istället titta på en lösning av natriumacetat! 

Ac– + H2O ⇌ HAc + OH–

(Natriumjonerna Na+ är åskådarjoner, och behöver inte skrivas ut.)

Vi ställer upp en jämviktsekvation för ovanstående reaktion:

\[K_{\text{b}} = \frac {\text{[HAc][OH}^-]}{\text{[Ac}^-]} \hspace{100cm}\]

Fråga: Innehåller lösningen några vätejoner?

Alltså kan vi också teckna en syrakonstant för lösningen:

\[K_{\text{a}} = \frac {[\text{H}^+][\text{Ac}^-]}{[\text{HAc}]} \hspace{100cm}\]

Vi prövar att multiplicera dem med varandra! 😊

\[K_{\text{a}} \cdot K_{\text{b}} = \frac {[\text{H}^+][\text{Ac}^-]}{[\text{HAc}]} \cdot \frac {\text{[HAc][OH}^-]}{\text{[Ac}^-]} = \left[\text{H}^+\right] \cdot \left[\text{OH}^-\right] = K_{\text{w}} \hspace{100cm}\]

Vi får alltså att

\[K_{\text{a}} \cdot K_{\text{b}} = K_{\text{w}} \hspace{100cm}\]

och att

\[\text{p}K_{\text{a}} + \text{p}K_{\text{b}} = \text{p}K_{\text{w}} \hspace{100cm}\]